Jessica Fjällström får kalla sig djurhomeopat.

 

Säg homeopat och någon fnyser: Humbug. Säg djurhomeopat och det är möjligt att skepticismen djupnar. Jessica Fjällström har genomgått en två och ett halvt år lång utbildning till djurhomeopat i Dalarna.

I somras såg kanske en och annan henne på Stundars i Solf; hon var ansvarig för kalvarna och grisarna där. Hon är född i grannbyn Sundom men Malax är hemkommunen numera. Hon figurerar också på Svenska yrkesinstitutets enhet i Gamla Vasa, i och med att hon håller på med en treårig utbildning till lantbruksföretagare.

Djurhomeopatutbildningen i Mora, som hon nu i stort sett är färdig med, har hon gått vid sidan av den. Hon har pendlat till Dalarna. Vad hon vet finns det ingen homeopatutbildning speciellt inriktad på djur i Finland.

Alternativet pendling blev det dels för att utbildningen var uppbyggd så att det var möjligt att vara på plats bara tidvis, dels för att det visade sig bli billigare än att hyra rum på ort och ställe.

-Det blev dyrt hur som helst… men det var det värt.

Det var nämligen inte möjligt att få finländskt studiebidrag för en djurhomeopatutbildning i Sverige.

Hur kommer man sig in på ett område som det här?

-Det började med att jag var väldigt intresserad av örter. Jag var arbetslös och gick till arbetskraftsbyrån på jakt efter någonting som hade att göra med det.

Efter mycket om och men – hon skippade bland annat en örtskola i Skåne som hon tyckte verkade för flummig – utkristalliserades alternativet Svenskt Center för klassisk homeopati i Mora. Där har man i tio år också undervisat i homeopati för djur. Centret leds av Chris Jörgenfelt; i början av 2000-talet var hon en av experterna i det svenska jordbruksdepartementets utredning “Alternativmedicinska behandlingsmetoder för djur.”

På Jessica Fjällströms klass fanns utöver en handfull svenska elever också ett par norska.

-Och så lilla jag från Finland som “pratade så bra svenska…”

Apropå Norge – där är homeopatin tämligen accepterad. I Sverige däremot kan en veterinär riskera sin licens om han/hon sysslar med homeopati.

-Det hackas mycket på homeopatin i Sverige. I Finland är den så okänd att man inte hunnit börja hacka ännu.

Söder om Östersjön är bilden igen annorlunda. Det finns muntliga uppgifter om att upp till 30 procent av de tyska veterinärerna kompletterar sina behandlingar med homeopati. Kanske är det ett avlägset eko av det faktum att det var en tysk som för över 200 år sedan sammanställde de homeopatiska principerna till ett medicinskt system.

Det mest kontroversiella med det homeopatiska tillvägagångssättet är den så kallade potenseringen. Kritikerna hävdar att om man, som homeopaterna, blandar ut en substans med vatten tills bara en tusendel eller så återstår kan blandningen rimligen inte ha någon verkan.

Det finns enligt Fjällström åtminstone tre teorier om vad som händer vid potensering.

-Enligt en teori skulle vattenmolekylerna bära på ett “minne” av den medicinska substanser. Personligen tror jag att just det att det handlar om så små mängder gör att medlet verkar på en djupare nivå än vanlig materia.

Lika botar lika-principen kan te sig något begripligare. Jessica Fjällström påpekar att vaccinering ju på sätt och vis bygger på samma effekt: en liten dos av sjukdomsalstraren skapar immunitet.

Var du övertygad om att homoepati fungerar när du började utbildningen i Dalarna?

-Nej, jag har alltid varit skeptiskt lagd, jag vill se effekt innan jag tror. Allt låter så bra så länge man bara pratar… och svenskarna är bra på att prata.

Hon har sett effekt på de djur hon behandlat.

-Annars skulle jag inte ha fortsatt utbildningen.

Men att hinna förklara vad det handlar om innan folk tappar intresset elller börjar se spefulla ut är svårt.

-Du har bara några sekunder på dig att väcka intresse… för ett ämne som är så omfattande att det skulle krävas timmar att förklara det.

Vad ska då djurhomeopaten göra nu?

Söka jobb som avbytare till sommaren. Avsluta utbildningen till lantbruksföretagare våren 2008, Drömma om möjligheten att få jobba homeopatiskt i samarbete med en veterinär. Samt hoppas på att Österbottens ekobönder småningom börjar tillämpa det EU-direktiv från 2000 som slår fast att djur i ekologiska besättningar i första hand ska behandlas med phytoterapi (örtmedicin) och homeopati.

Advertisements